Varma bad i Tbilisi

 Georgiens huvudstad Tbilisi har ett namn som betyder "varm plats". Staden är uppkallad efter, och anlagd på denna plats på grund av, de varma svavelkällor som finns här. Genom historien har varma bad, från de romerska termerna till osmanernas hamam, har varma bad varit en viktig del av många kulturer. I Georgien är traditionen något annorlunda än i grannlandet Turkiet, men baden är fortfarande fyllda av tradition.




De flesta georgiska svavelbad ligger i stadsdelen Abonutubani. Husen som rymmer baden kan se lustiga ut från utsidan med sina tegelkupoler. Man ska också minnas att det här är badhus, inte västerländska spa (även om en del även erbjuder sådana tjänster). Hit gick lokalbefolkningen för att bli ren innan man hade rinnande vatten i husen.

Man kan välja mellan ett antal olika utbud till olika pris (de kan försöka sälja på en turist det dyraste). Om man inte vill bada i grupp är ett privat rum att föredra och det var vad jag tog. Privatrummet består av ett omklädningsrum och ett inre badrum som har en stor bassäng med mycket varmt vatten. Vi talar alltså väldigt varmt vatten, utan möjlighet att själv justera temperaturen, så om du är känslig för värme så kanske det här inte är en upplevelse för dig. I det varma badet kan du sitta och koppla av. Därefter för du skölja av dig och tvätta dig i kallare vatten. Efter badet tar man lämpligen en kopp te i lobbyn utanför. Det hör till upplevelsen.

Att ta ett varmt bad i svavelkällorna är en del av upplevelsen av att vara i Tbilisi. Är man i staden och inte är alltför känslig för varmvatten så är det här något man bör pröva på. Återigen vill jag dock utfärda en varning att det kan vara något dyrare än vad man kanske normalt vill lägga på en lokal upplevelse. Georgien är annars ett billigt turistland så har man möjlighet och vill uppleva det lokala är det definitivt värt att lägga pengarna på detta. Ett tips är att undvika de alltför turistorienterade ställena, både för pris och upplevelse. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tvåårsdagen av vår kwanjula - åter till Entebbe

Bron i Avignon

Minnen av Ivan Aguéli del 3: Graven