Skokloster slott

 På halvön Sko vid Mälaren (i det som idag är Håbo kommun) ligger det största privatpalats som någonsin byggts i Sverige. Skoklosters slott är ett av Europas finaste barockslott och ett av de tydligaste äreminnena över det som kallas svensk stormaktstid.

Bild: Jenny Bergström

Det har funnits en större gård på Sko sedan 1100-talet. I början av 1200-talet donerades denna till cisterciensernunnorna som klosterbyggnad. Under reformationen på 1500-talet exproprierade den svenska kronan klosteregendomen och den kom sedan att bli en förläning som delades ut till adelsmän som gjort kronan tjänster. År 1611 kom den då ganska förfallna egendomen att doneras till Herman Wrangel. Det var hans son fältmarskalken Carl Gustaf Wrangel som mellan åren 1654-1676 lät uppföra det nuvarande slottet. Arkitekt var troligen Caspar Vogel men det är sannolikt att han utgått från originalritningar av Nicodemus Tessin d.ä. Efter Wrangels död kom slottet att hamna i ätten Brahes ägo (via ett äktenskap med Wrangels dotter) och behölls på olika sätt inom familjen fram till 1967. Den siste private ägaren var Rutger Fredrik von Essen. Slottet köptes 1967 av svenska staten för 25 miljoner kronor och har sedan dess varit museum.

Skoklosters slott är framförallt ett minnesmärke över Carl Gustaf Wrangel själv och hans krigiska gärningar under framförallt trettioåriga kriget. Wrangel deltog i diverse rövartåg på kontinenten och fick med sig mycket krigsbyte (vad vi i dag skulle kalla stöldgods) i form av konst, möbler och andra inventarier som finns utställda på Skokloster. Det ger därmed en god inblick i överklasslivet under stormaktstiden.

En lustig detalj i sammanhanget är att jag vid ett tillfälle under en resa blev sittande på ett hotellrum i Hamburg och började titta på en tysk dokumentär om trettioåriga kriget. Wrangel förekom där flitigt i skurkrollen. Ingen krigsprofitör var värre än han. Det är en annorlunda (och sannolikt sannare) bild av fältmarskalken än den som ges på Skokloster. Ändå är Skokloster ett intressant minnesmärke över en tid då Sverige var en stormakt. Det är väl värt ett besök. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tvåårsdagen av vår kwanjula - åter till Entebbe

Bild
 I dag är det två år sedan jag introducerades i min afrikanska familj genom den ceremoni som kallas  kwanjula  och precis som  för ett år sedan  så vill jag ju uppmärksamma det här på bloggen. Det finns inte särskilt mycket jag har att tillföra rörande själva introduktionsceremonin utöver det som redan sagts i de två tidigare inläggen på ämnet men jag tar fasta på att ceremonin hölls i  Entebbe  och ger lite tips om den staden. Bild: Vår bröllopsfotograf Entebbe är givetvis mest känt för det gisslandrama som utspelade sig här när palestinska terrorister i juni 1976 kapade ett israeliskt flygplan och körde det till Uganda varpå israelerna ingrep militärt och fritog gisslan. Det är nämligen här Ugandas internationella flygplats ligger (även om den som dramat utspelade sig på i dag är militärt skyddsområde). Därför är det ju en stad som nästan alla internationella besökare till Uganda besökt men de flesta har nog inte sett mer än flygplatsen och  Kam...
Läs mer

Bron i Avignon

Bild
  "Sur le pont d'Avignon/l'on y danse, l'on y danse/sur le pont d'Avignon/l'on y danse, tous en round".  Alla har ju hört den berömda sången om hur man dansar på bron i Avignon, men åtminstone jag hade inte tänkt på att textramsan syftade på en specifik verklig bro. Det gör den dock och bron som pekas ut är  Saint Benezets bro  över floden Rhône i Avignon. Den av Unesco världsarvsklassade en gång 920 meter långa bron, som i dag slutar tvärt mitt i floden, började byggas 1177. Enligt legenden var det den senare helgonförklarade S:t Benezet som en dag framträdde i staden med idén om att bygga bron som bär hans namn . Då den stod färdig efter bara åtta år 1185 hade den tjugotvå valvbågar. I dag finns fyra av dessa kvar. Under medeltiden låg Avignon i gränslandet mellan det tysk-romerska riket och Frankrike med själva staden på den kejserliga sidan. Rhône utgjorde alltså en viktig gräns och bron var en viktig gränsövergång, som givetvis blev ännu mer betydelse...
Läs mer

Minnen av Ivan Aguéli del 3: Graven

Bild
I dag fortsätter bloggen sin serie inlägg om den svenske konstnären, religionsfilosofen och mystikern Ivan Aguéli - en av den svenska konsthistoriens mest fascinerande gestalter. Han skapade inte bara konst och skrev texter, han var också anhängare av Emanuel Swedenborgs filosofi, anarkist, djurrättsaktivist, muslim och sufist. Under några veckor gör jag i fyra inlägg några nedslag i hans händelserika liv, utifrån minnen man kan se i den västmanländska bruksorten Sala. Förra gången handlade det om hans liv och konst utifrån den samling som finns på  Aguélimuséet . Ivan Aguéli var nog ingen okomplicerad man att ha att göra med. Han var som sagt tidigt fascinerad av mysticism och konverterade till islam (vilket på hans tid måste ha varit ett oerhört ställningstagande). Han var anarkist och radikal djurvän och sköt faktiskt mot en matador i vad som får beskrivas som ett mordförsök. Efter konverteringen gick han ofta omkring i orientaliska kläder som fick honom att framstå som en kuf ...
Läs mer