Kaiser Wilhelms Gedächnitskirche

 Det här är kanske inte så mycket en plats man inte vet att man vill besöka som en plats som i sig inte direkt lockar besökare men som är svår att undgå att notera när man väl är i Berlin.

När arbetarrörelsen började växa sig stark i Tyskland i slutet av 1800-talet ville kejsaren och de konservativa krafterna i landet främja den lutherskt-evangeliska kristendomen i de norra delarna av landet som motvikt. Det beslutades att en kyrka skulle byggas i Berlin och kejsaren Wilhelm II ville att den skulle tillägnas hans farfader Wilhelm I. Kyrkan byggdes mellan 1891 och 1895 efter design av arkitekten Franz Schwechten.

I november 1943 skadades kyrkan svårt i ett bombanfall. Spiran bröts av och föll ned. Mycket av kyrkan stod dock kvar och det hade varit fullt möjligt att återuppbygga den efter kriget. Då utbröt dock kontroverser om hur detta skulle ske. Arkitekten Egon Eiermann ville först riva det skadade tornet och bygga nytt men det orsakade ramaskri och det slutade med att Eiermann svängde, bevarade den gamla konstruktionen som ett minnesmärke och byggde ett nytt kyrkorum intill den gamla kyrkan. Den står än i dag som ett minne av kriget med en minneshall i bottenplanet. I december 2016 var det också skådeplatsen för ett terrordåd då en bil körde in i julmarknaden arrangerad utanför.

Kanske är det så den bäst betraktas som ett minne av människans destruktivitet. I Berlin kallas den ofta "der hohle Zahn", den ihåliga tanden. Går man längs Kurfurstendam lär man inte kunna missa den skadade spiran.