Minnesmärket över Gustav Adolf i Lützen

 I dag firar vi Gustav Adolfsdagen eftersom det var den sjätte november 1632 som den svenske kungen stupade i slaget utanför Lützen. Visserligen sägs det att vi på grund av bytet från den julianska till den gregorianska kalendern egentligen borde högtidlighålla konungens död den 16 november istället, men datumet den sjätte november sitter i.

Alla känner ju till huvuddragen i historien. År 1618 utbröt stridigheter mellan den tysk-romerske kejsaren och de protestantiska kurfurstar som ville bestämma vilken religion medborgarna skulle ha utan inblandning av centralmakten. Kriget kom att kallas det trettioåriga eftersom det varade i trettio år. Orsaken till detta var till stor del att det lutherska svenska kungariket år 1630 gick in på de protestantiska furstarnas sida (förmodligen mest för att säkra Sveriges position i Östersjöområdet. Gustav II Adolf och hans generaler visade sig vara skickliga krigare och de svenska arméerna rövade och brände sig genom stora delar av centrala Europa. Vid den lilla staden Lützen, i dagens östra Tyskland, mötte den svenska armén en kejserlig armé under befäl av Albrecht von Wallenstein. Det sägs att dimman låg tät på morgonen och försvårade sikten. Under slaget ska kung Gustav Adolf ha kommit ifrån sin armé och kommit in i fiendelägret där han träffats av en kula och avlidit. Slaget slutade mer eller mindre oavgjort men den svenske kungens saga var alltså slut.

Några soldater släpade fram en sten till den plats där de bedömde att kungen stupat. Denna sten var i många år det enda minnesmärket över händelsen. Den kallades länge Schwedenstein. Visst underhåll måste den dock ha getts eftersom stenen låg kvar. Den svenske kungens minne  hölls länge högt både av svenskarna och av tyska protestanter då han såg som trons försvarare. Den sjätte november 1837 restes en järnbaldakin över stenen för att ytterligare markera platsen.

Mot slutet av 1800-talet så var de nationella känslorna i uppvaknande i både Sverige och det då enade Tyskland. År 1907 bekostade den svenske konsuln Oskar Ekman ett minneskapell ritat av arkitekten Lars Israel Wahlman intill stenen. Det används fortfarande för minnesgudstjänster. Altartavlan har bilder av såväl kungen som Martin Luther, reformatorn vars tro han anses ha försvarat. Här finns svenska och finska minnesbanér (Finland var ju en integrerad del av Sverige då). Kapellet drivs sedan 1931 av stiftelsen Lützenfonden. Då flyttades också några dalastugor hit som i dag är en del av muséet.

En historia gör gällande att den svenske vaktmästaren på platsen vid Andra Världskrigets slut hörde att de allierade trupperna var på väg och då skyndade sig att fråga vilken armé det var. Det var den amerikanska och han skrev därför på engelska en skylt med orden "Swedish territory". Det har gett upphov till myten att området är svenskt territorium. Det är det inte men all information på muséet finns på såväl svenska som tyska och engelska.

Ett besök här är ett måste för en svensk som reser runt i östra Tyskland. Det är kanske det mest kända svenskminnet i världen och värt att besöka.