Friedrichshain

 Berlin är en stad som väcker många känslor. Många är oerhört förtjusta i staden och dess livsstil på ett sätt jag aldrig riktigt förstått. Det kan ha att göra med hur man reser, hur länge man stannar, var och kanske framförallt vad man uppskattar och hur nära man kommer den livsstilen. Många har beskrivit hur stora delar av staden efter murens fall genomgick den process som många av de områden jag nämnt på den här bloggen också gjort, med inledande förfall, billigt boende som leder till inflyttning av unga, kreativa människor, experimenterande och därmed av konst och nöjesliv som leder till högre priser och så småningom en gentrifiering. Ett tydligt exempel på ett sådant område är arbetarstadsdelen Friedrichshain.

Friedrichshain bildades när den Berlin kraftigt expanderande på grund av kommunsammanslagningar 1920. Stadsdelen är en del av den större stadsdelen Friedrichshain-Kreuzberg och fick snabbt en arbetarklassbefolkning. Under kommunisttiden var den en del av Östberlin och när muren föll var den nedgången. I början av 1990-talet var den känd för husockupationer. Med åren kom den dock att bli ansedd som hipp och är i dag en fashionabel stadsdel. Här ligger bland annat East Side Gallery.

Tyvärr regnade det kraftigt när jag var här så det enda fotografi jag har är av S-bahn-tågstationen dit jag anlände. Där var ett rejält folkliv men jag får nog erkänna att det fortfarande förekom en hel del fylla och offentligt drickande (även andra droger förekommer). Om man rör sig mer inåt området märker man dock dess tydliga charm. Här finns mycket restauranger och pubar. Jag gick förbi ett galleri som även verkade fungera som festlokal. Middagen på Spätsle und Knödel var god men att restaurangen inte tog kort och inte heller informerade om detta i förväg drar ned betyget. Den intilliggande baren Hops and Barley var dock suverän  och har ett stort utbud av olika ölsorter i en trevlig miljö.