Sundsvalls stenstad

 Vid Selångeråns mynning i Medelpad anlade Gustav II Adolf  år 1621 en ny stad. I dag är Sundsvall en av norra Sveriges större städer med nästan 100 000 invånare. Det som gör staden mest intressant för en turist är dock resultatet av en katastrof för mer än 130 år sedan,

Det var dagen efter midsommarafton år 1888 som Sveriges genom tiderna största stadsbrand härjade Sundsvall. Staden var till stor del byggd i trä och dess innersta kärna brann ned till grunden. Efter branden bestämdes att staden skulle byggas upp igen enligt den gamla stadsplanen - men med två viktiga skillnader mot före branden. För det första anlades en bredare Esplanad som också fungerade som brandgata. För det andra bestämdes att alla hus i innerstaden skulle byggas i sten. Sundsvalls stadskärna kallas därför än i dag för Stenstaden.

Den nya regleringen gjorde dock att husen i Sundsvall blev väldigt dyra och trots nödhjälp från hela Europa så blev boende i stadskärnan förbehållet de rikaste. Många var träpatroner som ironiskt nog gjort sig en förmögenhet på just det material som nu var förbjudet att använda. Affärsmannen Isak Hirsch från Stockholm bodde aldrig själv i staden men lät uppföra det pampiga Hirschska huset på västra sidan av Stortorget (synligt bakom statyn av Gustav Adolf på flera av bilderna). Vid torget låg sedan tidigare stadshuset som nu uppfördes i sten (och som i dag inte rymmer stadens administration).

Sundsvall är väl på många sätt en ganska typisk mellanstor svensk stad men stenbebyggelsen gör att den känns pampigare. Stenstaden är i sig inte stor men väl värd ett besök.