Gustav Vasas gravkor

 I dag den 5 mars 2023 hölls det nittionionde Vasaloppet, världens mest kända och prestigefyllda långlopp. Det första loppet hölls 1922 men det årliga loppet har varit inställt några gånger så årets lopp var det nittionionde i ordningen. Idén till loppet knyter dock an till de legender som omger historien om hur Gustav Eriksson Vasa irrade runt i Dalarna för att vigla till uppror mot den danske unionskungen för nu 500 år sedan. Därför tänker jag ägna dagens text åt ett annat resmål med kungen som centralgestalt, nämligen Vasakoret i Uppsala domkyrka.





 Gustav Vasa får ibland äran av att ha skapat det moderna Sverige eller att ha "befriat Sverige" från Danmark. Det är att dra historien för långt. Efter upproret mot den danske kungen Kristian II blev Gustav Eriksson (som själv aldrig kallade sig Vasa) först riksföreståndare (alltså ställföreträdande regent) 1521 innan han två år senare valdes till ny kung och därmed bröt den drygt hundra år gamla personalunionen med Danmark och Norge som kallades Kalmarunionen. Han bröt senare även med katolska kyrkan och slog ned flera uppror vilket ledde till en starkare svensk statsmakt. Till sist införde han arvkungadöme och tryggade därmed successionen.

Gustav Vasa avled 1560 och vilar som sagt i en grav i Uppsala domkyrka. Gravtumban (alltså kistmonumentet) blev färdigt först 1583. Kungen var gift tre gånger och vilar med sina tre hustrur. De två fruar som avled förre kungen, Katarina av Sachsen-Lauenburg och Margareta Leijonhufvud finns även de avbildade på gravtumban tillsammans med sin make (den tredje hustrun Katarina Stenbock var mycket ung då hon giftes bort med den då ganska gamle kungen som avled bara något år senare och hon överlevde honom med 50 år men ligger också här i koret). På gravtumban finns även det svenska statsvapnet. På 1800-talet målade Johan Gustaf Sandberg sju nationalromantiska fresker i koret som berättar historien om kungens regeringstid. Det är ett v Uppsala domkyrkas mer kända gravkor.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tvåårsdagen av vår kwanjula - åter till Entebbe

Bron i Avignon

Minnen av Ivan Aguéli del 3: Graven