Platser Du inte visste att Du ville besöka

 I  Jardin de Tuileries i centrala Paris, alldeles när Le Louvre står ett monument föreställande en man vid en pulpet med två kvinnor och ett barn stående nedanför sig. Mannen är Jules Ferry (1832-1893), en fransk politiker och konseljpresident som är mest känd för sina vågade utbildningsreformer. Jules Ferry utbildade sig till jurist och arbetade som advokat innan han tog politiska uppdrag. Han tillhörde vänstern i bred mening men var väl snarast vad vi skulle kalla liberal och försvarade som borgmästare Paris stadshus mot revolutionärerna på 1870-talet. Han försvarade även franska kolonialintressen och bidrog till den franska kolonialmaktens utbredning. Mest känd är han dock som en progressiv utbildningsminister som tog striden med religiösa krafter för en sekulär skola. Han stängde jesuitskolor genom dekret och var därför illa omtyckt bland prästerskapet men han var också en varm anhängare av utbildning för alla och omdanade som sådan det franska skolväsendet. Monumentet ...

Moco (Modern and Contemporary) Museum är ett oberoende museum som ställer ut modern och samtida konst samt street art med syftet att locka en yngre publik. Det finns på tre platser - i Amsterdam, Barcelona och London. Det äldsta av dessa är muséet i Amsterdam som öppnade 2016 på torget Museumsplein  där många muséer (inklusive Rijksmuseum) ligger. Huset som muséet är inhyst i var fram till 1939 ett privatägt hus och ritades 1904 av arkitekten Eduard Cuypers. Muséet har en permanent utställning kallad Moco Masters  med kända namn som Andy Warhol och Jean-Michel Basquiat men också en permanent utställning med konst av den anonyme street art-konstnären (eller konstnärskollektivet) Banksy . Överhuvudtaget är det här ett museum som visar lekfull och ofta väldigt rolig konst av konstnärer som Yayoi Kusama. Anspelningar på populärkultur och futuristiska visioner är vanliga. När jag besökte muséet sommaren 2024 hade de också en utställning med konst av Take That-sångaren Robbie Wil...

 Det här inlägget är väl lite märkligt då det vad jag kunnat finna handlar om en tillfällig installation som inte längre kan beskådas. Då den är magnifik och faktiskt säkert kommer att kunna ses på fler platser (även om det inte kommer vara lika spektakulärt) så nämner jag den ändå. När jag vid nyår besökte Antoni Gaudis fantastiska byggnad  La Pedrera  i Barcelona hade jag ingen tanke på att huset också används för tillfälliga konstutställningar och besökte därför inte den utställning med konst av den spanske konstnären  Antonio López som då gästade huset. Den del jag dock inte kunde missa var detta gigantiska bebishuvud som stod i husets atrium. Många förväxlar det med verk av Jaume Plensa som ju förekommer flitigt här på bloggen (till exempel  här ) men López huvud är kraftigt rundat, inte alls utdraget som Plensas brukar vara. López har målat och skulpterat under många år men man får nog säga att få verk fångar ögat som detta. Det kan som sagt förmodligen ...

 I Barcelona, helt nära  katedralen  och bakom ryttarstatyn föreställande  Ramon Berenguer III  står denna mycket ståtliga byggnad. Det är Santa Agathas kapell från 1302.  Kapellet byggdes på uppdrag av den dåvarande kungen Jaime II och tillhörde det kungliga komplexet. Själva fasaden är byggd ovanpå en gammal romersk stadsmur så här finns alltså en betydligt äldre historia i botten. Går man genom Barcelona är det svårt att missa det, inte minst på grund av tornet från 1500-talet av  Martín el Humano.

 Ett av de mest spännande urbana områdena i Oslo är  Tjuvholmen  i Oslofjorden. En stor del av bebyggelsen i området är gjord av arkitektfirman Selvaag Gruppen  och ett litet torg på holmen är tillägnat firmans grundare Olav Selvaag som också står staty på platsen. Olav Selvaag föddes 1912 och utbildade sig senare till civilingenjör. År 1936 började han arbeta i en liten firma ägd av Fredrik Ringnes och 1943 blev han dennes partner för att 1956 köpa ut honom helt och hållet och byta namn på firman. Under efterkrigstiden kritiserade Selvaag den ineffektiva byggproduktionen och menade sig kunna bygga hus betydligt mer resurssnålt. Han fick möjligheten, först i mindre skala och sedan i allt större projekt, att bevisa sin tes. Han blev därmed en av de viktigaste förnyarna av norsk byggnation. År 1986 tog hans son Ole Gunnar över som verkställande direktör och 2002 avled Olav, 90 år gammal. När han tio år senare skulle ha fyllt 100 så förärades han med denna staty. Den ä...

 Den holländske målaren Johannes Vermeer är i dag mest känd för tavlan Flicka med pärlörhänge (även känd som Flicka med turban ). Den hänger på  Mauritshuis  i Den Haag. Vermeer finns dock också representerad i samlingen på Rijksmuseum i Amsterdam och då främst med den här tavlan som på svenska heter Kökspiga som häller upp mjölk. Det är något oklart när tavlan är målad med den brukar dateras till 1658. Motivet är en piga som häller upp mjölk, troligen i syfte att baka. En del ser tavlan som sexuellt laddad då flickan ler och just pigor som jobbade med mjölk sågs som sexuellt åtråvärda i äldre tid. En kul detalj är att den i slutmålningen vitkalkade väggen bakom pigan döljer en prydnad (karta eller tavla) som Vermeer alltså senare målade över, Tavlan köptes av Pieter van Ruiven i Delft och gick sedan i arv och såldes på flera auktioner innan den hamnade på Rijksmuseum.

 I dag fortsätter bloggen sin serie inlägg om den svenske konstnären, religionsfilosofen och mystikern Ivan Aguéli - en av den svenska konsthistoriens mest fascinerande gestalter. Han skapade inte bara konst och skrev texter, han var också anhängare av Emanuel Swedenborgs filosofi, anarkist, djurrättsaktivist, muslim och sufist. Under några veckor gör jag i fyra inlägg några nedslag i hans händelserika liv, utifrån minnen man kan se i den västmanländska bruksorten Sala .  Förra veckan  handlade det om hans barndom utifrån minnesplattan efter hans födelsehus. Salaläkaren Carl Friberg  hade inte bara många patienter utan också ett intresse för konst. När gamla Anna Agelii berättade för sin läkare att hon hade ett antal verk hon inte kunde ha framme målade av hennes då avlidne son som hon undrade om Friberg ville ha så svarade han naturligtvis ja. Tavlan som Anna inte vågade ha på väggen var en nakenstudie (bild 2) som sedan hängde i Fribergs mottagning. Det sägs...

En kompis brukar säga att Amsterdam är en stad byggd på narkotikahandel och prostitution (han är inte förtjust i den holländska metropolen). och det stämmer ju delvis. Staden s.k. red light district är väl världens mest kända område för prostitution. Här är också inställningen till sexhandel en helt annan än i Sverige. Medan vi ser det som självklart att sexköp ska vara förbjudet så har holländarna försökt skapa fackföreningar för sexarbetare och hävdar att detta är att respektera dem. Mitt i Red light district på Oudekerksplein står den här statyn av en barbröstad kvinna i en dörrpost. Statyn kallas Belle och är en hyllning till stadens sexarbetare. Den ställdes upp här efter mordet på en ungersk prostituerad som mördades och konstnären  Mariska Majoor menar själv att statyn ska kräva respekt för sexarbetare och återupprätta dem från fördomar, förnedring, våld och hot. På minnesdagar läggs också blommor på platsen.

 Till skillnad från de andra baltiska huvudstäderna (Tallinn och Vilnius) så har Riga ingen bevarad ringmur runt staden. Här finns bara fragment, som den gamla  Svenskporten  som går rätt genom ett bostadshus. Precis intill denna finns faktiskt en liten sträcka av själva muren bevarad. Det fyrkantiga Rameratornet ska vara byggt på 1300-talet som ett försvarstorn men förlorade på 1600-talet sin militära betydelse och byggdes upp på nytt med bostadshus på båda sidor. Gatan intill kallas ibland Jakobs baracker , husen var nämligen från början militärbaracker men är i dag butiker och restauranger. Själva gatan kallas Torna iela  och är alltså den bästa platsen i Riga för att se det som är bevarat av den tidigare stadsmuren.

 De flesta känner till historien om den antika grekiska hjälten Jason som hämtade det gyllene skinnet från landet Kolchis på andra sidan Svarta havet. Många har nog också sett Euripides pjäs om hans försmådda hustru Medea från Kolchis   som dräper sina barn som hämnd.  Landet Kolchis har identifierats som regionen Ajara i nuvarande Georgien och i regionhuvudstaden  Batumi  står den första till namnet kända georgiska personen naturligtvis staty på Europatorget . Monumentet över Medea är ett verk av konstnären  Davit Khmaladze  och invigdes av den dåvarande georgiske presidenten Mikhail Saakashvili år 2007. Det gyllene skinnet som hon håller i handen är klätt med bladguld. Genom att knyta sitt lands äldsta historia till den klassiska grekiska kulturen så sökte Georgien också närma sig Europa och peka på de kulturella banden.

 Den äldsta byggnaden i  Pragborgen  är S:t Georges basilika . Här vilar kvarlevorna efter ett kvinnligt helgon och drottning, en av de få historiskt dokumenterade kvinnor som härskat över Böhmen. Hennes namn var Ludmila  och hon var farmor till Tjeckiens nationalhelgon, S:t Vaclav . Man vet inte mycket om Ludmilas bakgrund. Det vi vet är att hon i slutet av 800-talet var gift med kung Borivoj. Borivoj var den förste kristne kungen av Böhmen och ska ha låtit döpa sig under ett besök till hovet i Mähren, Somliga senare källor säger att Ludmila lät döpa sig samtidigt men de tidigare källorna nämner bara Borivoj så det är troligen osant. Båda måste dock ha varit kristna för när Borivoj dog styrde Ludmila som förmyndare för deras son och såg till att konsolidera Böhmen som ett kristet rike. De hade flera söner och när den äldste,  Spytihev , avled 915 tog hans bror Vratislav över. Vratislav var då gift och hade sonen Vaclav som Ludmila nu ägnade sina omsorger och s...

 När jag var på väg till  Nidarosdomen  i Trondheim kunde jag inte låta bli att lägga märke till det här otroligt pampiga gravmonumentet i utkanten av kyrkogården. Dödsdatumet för Thomas Angell är 19 september 1767, alltså i dag för 257 år sedan, så jag tyckte att det vore spännande att uppmärksamma honom just i dag. Släkten Angell var från södra Slesvig (i den nuvarande tyska delstaten Schleswig-Holstein, då en del av södra Danmark) och hade genom sitt affärsimperium blivit rik. Thomas Angell föddes i Trondheim 1692 och utbildade sig i teologi i Köpenhamn. Tillsammans med sin bror Lorentz förvaltade han släktens egendomar och skötte affärer inom flera områden, som utrikeshandel, sågindustri och kopparverkstäder. När han avled testamenterade han sina tillgångar till en stiftelse som bland annat driver äldreboenden i Norge.  

 Som ett stort fan av det konsthistoriska piétamotivet är jag alltid på jakt på statyer eller målningar som föreställer just detta motiv, alltså den heliga jungfrun i färd med att sörja den avrättade Kristus. Den här otroligt detaljrika och spännande versionen såg jag på klostergården i  Barcelona katedral . Statyn är ett gravmonument och står ovanpå en familjegrav tillhörande den katalanska adelsfamiljen Sanilehy. Den mest berömde medlemmen av familjen är historikern Carles Sanilehy  som också vilar här, Statyn måste dock ha varit rest när mer än femtio år innan han dog 1973 för den ska vara från år 1920. Statyn som föreställer de sörjande kvinnorna, Kristi lik och en man som jag antar ska föreställa Josef av Arimatea eller möjligen evangelisten Johannes, heter Kristi begravning  och är ett verk av skulptören Joseph Llimona.  En helt utsökt version av det berömda motivet i  mitt tycke.

 I dag inleder bloggen en serie inlägg om den svenske konstnären, religionsfilosofen och mystikern Ivan Aguéli - en av den svenska konsthistoriens mest fascinerande gestalter. Han skapade inte bara konst och skrev texter, han var också anhängare av Emanuel Swedenborgs filosofi, anarkist, djurrättsaktivist, muslim och sufist. Under några veckor framåt kommer jag i fyra inlägg att göra några nedslag i hans händelserika liv, utifrån minnen man kan se i den västmanländska bruksorten Sala . Den man vi känner som Ivan Aguéli föddes 1869 som John Gustaf Agelii.  Födelsen ägde rum i föräldrahemmet på Bergmästaregatan 29 i Sala. Gatan är i dag kallad Aguéligatan av just den anledningen. Fadern var stallmästare och veterinär och hette Johan Agelii. Hans mottagning låg i samma hus.   Uppväxten var materiellt förhållandevis rik men fadern var en brutal man och drog sällan jämnt med sin son. När sonen satt och tecknade fann fadern det som slöseri med tid och när inte skolresultaten...

 Den här mycket vackra byggnaden i den brasilianska staden  Ilheus  i provnsen Bahia har jag dessvärre bara sett från utsidan, men fasaden är ju magnifik.  Palácio do Paranaguá var fram till mitten av 2010-talet Ilheus stadshus. Sedan 2017 rymmer det ett museum. Det tidigare stadshuset är uppkallat efter markisen  João Lustosa da Cunha Paranaguá, president i regionenen Bahia, som i sin provinslag från 1881 gav Ilheus stadsrättigheter. Palatset började byggas 1898 och stod färdigt i januari 1907 och var redan från början tänkt att hysa stadens administration. På platsen hade det tidigare legat en jesuitskola. Överdådigheten i utsmyckningen påminner om hur rik staden var under kakaoboomen i början av 1900-talet. På 1910-talet genomgick palatset en modernisering då man bland annat installerade toaletter. Det behölls som stadshus till 2015 och är i dag ett historiskt museum.

 Den här statyn föreställande en läsande man är Nederländernas äldsta bronsstaty. Den läsande mannen är Nederländernas mest kände tänkare genom tiderna, Desiderius Erasmus , känd som Erasmus av Rotterdam (1466-1536) . Erasmus var en humanist som skrev otaliga böcker och gjorde översättningar av verk inom olika områden. Han eftersträvade religionsdialog och sökte en syntes mellan olika kristna inriktningar. Han är även känd som pedagog. Erasmus dog i Basel 1536 och en källa gör gällande att invånarna i Basel skickade en staty av författaren redan samma år. Vi känner till flera andra statyer tillverkade under de kommande åren. År 1616 beställde stadsfullmäktige i Rotterdam en staty i brons. Skulptören Hendrick de Keyser kontrakterades för att utföra arbetet men han avled innan gjutningen gjordes 1621 av den lokala gjutaren  Jan Cornelisz. Ouderogge med konstnärens som Pieter de Keyser  med vid gjutningen. Statyn restes året därpå, 1622. Den har reparerats flera gånger och...

 Azerbajdzjan är en oljerik nation och de pengar som strömmar in har lett till rätt spännande stadsutveckling på många håll i Baku . Redan på Sovjettiden försökte man dock utveckla delar av stranden vid Kaspiska havet. Under ledning av ledaren Heydar Alijev gjorde man utsmyckning av området och en sådan sak var den populära fontän som kallades Svanfontäntänen . Fontänens utsmyckning är inspirerad av en dikt av poeten Nizami Ganjavi  som heter "Sju skönheter". Fontänen är dekorerad med sju svanstatyer. Den blev snabbt populär men vid en upprustning 2007 beslutades att fontänen skulle monteras ned och ersättas av en annan. I några år fick den nya fontänen stå men sedan gjorde opinionen att man återskapade en kopia av den gamla fontänen. Konstnären Murad Sujaddinov skapade sju nya svanstatyer som sedan 2018 pryder denna nya fontän vid strandpromenaden. 

 Den första självständiga nederländska republiken blev väldigt snabbt en storspelare inom europeisk kolonialism och utmanade Spanien och Portugal om  kontroll över icke-europeiska områden. Man lyckades till och med upprätta en koloni som kallades Nederländska Brasilien i nuvarande Brasilien. Guvernören hette Johan Maurits av Nassau-Siegen . Mellan åren 1633 och 1644 lät han bygga ett palats i Den Haag efter ritningar av arkitekten Jacob van Campien. Ursprungligen hade det en inredning med väggmålningar av Brasilien och mahognyträ men denna brann upp 1704 och ersattes av en ny. År 1816 skänkte den dåvarande kungen William I sin fars stora konstsamling till den nederländska staten. År 1822 flyttade samlingen in i Mauritshuis som palatset kommit att kallas. Sedan dess visas den här i ett museum. Samlingen består huvudsakligen av verk från den holländska guldåldern på 1600-talet. Det är definitivt inte min favoritperiod i konsthistorien och verken är rent figurativa men det går ...