Minnen av Ivan Aguéli del2: Aguélimuséet

 I dag fortsätter bloggen sin serie inlägg om den svenske konstnären, religionsfilosofen och mystikern Ivan Aguéli - en av den svenska konsthistoriens mest fascinerande gestalter. Han skapade inte bara konst och skrev texter, han var också anhängare av Emanuel Swedenborgs filosofi, anarkist, djurrättsaktivist, muslim och sufist. Under några veckor gör jag i fyra inlägg några nedslag i hans händelserika liv, utifrån minnen man kan se i den västmanländska bruksorten Sala. Förra veckan handlade det om hans barndom utifrån minnesplattan efter hans födelsehus.

Salaläkaren Carl Friberg hade inte bara många patienter utan också ett intresse för konst. När gamla Anna Agelii berättade för sin läkare att hon hade ett antal verk hon inte kunde ha framme målade av hennes då avlidne son som hon undrade om Friberg ville ha så svarade han naturligtvis ja. Tavlan som Anna inte vågade ha på väggen var en nakenstudie (bild 2) som sedan hängde i Fribergs mottagning. Det sägs att man började viska om "Fribergs flickor" och att just denna konst inte alls var uppskattad av patienterna. När doktor Friberg dog testamenterade han hela sin konstsamling till Nationalmuseum med den uttryckliga önskan att den skulle visas just i Sala. Den samlingen lade grunden till det museum som idag kallas Aguélimuséet och som förutom tavlor av Ivan Aguéli också har Karl Nordström, Sven X:et Eriksson, Vera Nilsson med flera i samlingen.

Det lustiga är att den nakenstudie som väckte sådan uppmärksamhet på Fribergs mottagning inte alls är särskilt representativ för Ivan Aguélis konst. Hans vilja att måla väcktes på Gotland där han såg ljuset. Han reste till Paris utan att egentligen ha någon skolning inom konst och var väl i stort självlärd även om han gick i lära hos Emile Bernard som han träffade i Paris. Det betyder inte att han var ointresserad av konstteori, tvärtom han såväl läste som skrev flitigt kring detta och umgicks med flera av tidens stora konstnärer.  Man kan se hans konst som ingående i traditionen Syntetism där motivet framträder främst genom färger och övergripande former, inte i detaljer.

Förutom konst engagerade han sig i tidens stora politiska och filosofiska tankar. Han satt arresterad för sitt intresse för anarkismen. Han umgicks mycket med Marie Huot och utvecklade tillsammans med henne ett starkt djurrättsligt engagemang. Detta ledde igen till att han kom i kläm med rättvisan då han försökte skjuta en matador, en händelse som bidrog till att tjurfäktningar förbjöds i Frankrike. Mest känt är förstås att hans intresse för mysticism och orientalism ledde honom att börja studera Koranen och den sufiska traditionen inom islam. Han konverterade till islam och kallade sig Abd Al-Hadi Aqhili. Ett tag bodde han i Egypten och målade även här det han såg. Det var också då han i vuxen ålder fick stipendium för att läsa på en konstutbildning i Sverige och målade sina nakenstudier (något han alltså aldrig tidigare intresserat sig för). Han tvingades lämna Egypten och bodde ett tag i Barcelona medan han planerade att resa hem. Den resan blev dock aldrig av - men det får bli nästa veckas inlägg.