Mauritshuis

 Den första självständiga nederländska republiken blev väldigt snabbt en storspelare inom europeisk kolonialism och utmanade Spanien och Portugal om  kontroll över icke-europeiska områden. Man lyckades till och med upprätta en koloni som kallades Nederländska Brasilien i nuvarande Brasilien. Guvernören hette Johan Maurits av Nassau-Siegen. Mellan åren 1633 och 1644 lät han bygga ett palats i Den Haag efter ritningar av arkitekten Jacob van Campien. Ursprungligen hade det en inredning med väggmålningar av Brasilien och mahognyträ men denna brann upp 1704 och ersattes av en ny.

År 1816 skänkte den dåvarande kungen William I sin fars stora konstsamling till den nederländska staten. År 1822 flyttade samlingen in i Mauritshuis som palatset kommit att kallas. Sedan dess visas den här i ett museum. Samlingen består huvudsakligen av verk från den holländska guldåldern på 1600-talet. Det är definitivt inte min favoritperiod i konsthistorien och verken är rent figurativa men det går ju knappast att argumentera att de inte skulle vara välgjorda. Här finns verk av Rembrandt, Rubens och Vermeer. En spännande sak är att ganska många verk faktiskt visar icke-européer, mestadels afrikaner, även om det i hög grad är som rekvisita till de överlägsna vita européerna. Trots det så är det ju inte ett vanligt motiv i den tidens konst och därför en spännande blinkning åt husets ursprungliga byggherre. Två verk står ut och har också båda varit centrala motiv i nutida romaner av Donna Tart och Tracey Chevalier. De är Steglitsan av Carel Fabritius som föreställer en liten fågel i fångenskap och naturligtvis Flicka i pärlörhänge av Johannes Vermeer. Särskilt den senare har kommit att bli en symbol för muséet. Den är i sig värd ett besök men här finns som sagt mycket annan konst att se här.