Påvepalatset i Avignon

 Påvarnas palats i Avignon, där den katolska kyrkans överhuvuden hade sitt säte under 1300-talet, var en plats jag länge velat besöka (men som kanske inte är lika känd av alla). Detta är Europas största medeltida gotiska palats och rymmer den spännande historien om påvarnas vistelse i Avignon, det som ibland kallas "den babylonska fångenskapen".

Palatset är egentligen två tidigare palats som byggts samman till en stor byggnad. De äldsta delarna började byggas 1252.  Den påvliga historien började när den franske kungen Philip IV låg i konflikt med påven Bonifacius VIII. Den följande påven Benediktus XI var Philips lakej men satt bara några månader innan han dog. Den efterföljande påven, som tog namnet Clemens V, valde efter sitt val till påve 1305 att flytta kurian till palatset i Avignon för att undkomma konflikter i Rom. De efterföljande sex påvarna valdes och satt här under sin påvetid. De köpte faktiskt en period hela staden Avignon. Till och med när påvedömet officiellt återvände till Rom 1377 satt det två s.k. motpåvar (Clemens VII och Benediktus XIII) här. Efter 1405 har här inte suttit en påve trots att palats förblev kyrkans egendom.

Ett av de mest fantastiskt dekorerade rummen är Chapelle de Saint-Jean (sjätte bilden) som är tillägnat såväl Johannes Döparen som Evangelisten och vackert dekorerat av konstnären Matteo Giovannetti.

Sedan 1995 är påvepalatset världsarvsklassat av Unesco. Det är en fantastisk plats och säkert ännu intressantare om man lyckas få gå en guidad visning. Tyvärr tyckte jag att de inte gjort historien och platsen rättvisa som museum. Skyltarna är sparsamma och historien rörigt berättad på alla tillgängliga språk. Det underlättar att kunna franska då den engelska skyltningen är mycket kortfattad och sparsam. Det är synd för här finns verkligen en intressant historia att berätta och är givetvis ändå värd ett besök.