Hur jultomten fick sina renar

 Så här på julaftonskvällen kommer jag att tänka på en historia jag har sett berättad för mig flera gånger de senaste tretton månaderna. Första gången var på en tillfällig utställning om just jultomten på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm. Jag har senare även fått en djupare introduktion i en likaledes tillfällig fotoutställning om den samiska emigrationen på Gaaltje samecenter i Östersund.

Samerna är Sveriges och Nordens urfolk som historiskt till stor del haft rennäring som inkomstkälla och levnadssätt. Samer bor traditionellt i Norge, Sverige, Finland och de nordvästra delarna av Ryssland. På 1890-talet fick amerikanska myndigheter dock för sig att deras egna nordliga urfolk i Alaska också borde ägna sig åt renskötsel. För att få fart på näringen uppmuntrades samer att emigrera till Alaska och rekryterades för att lära ut sin konst. Många nappade på erbjudandet men de flesta återvände hem senare. En del blev kvar och därför finns fortfarande samiska ättlingar i Alaska.

Det gick dock relativt trögt med att få igång framförallt efterfrågan på renkött. Till sist valde man att ta hjälp av självaste jultomten. I reklamkampanjer visades jultomten i en släde dragen av renar. Jag vet inte om man på detta sätt ökade intresset för renköttet men bilden av tomten i sin släde satte sig i medvetandet och kom att bli en del av den moderna tomtemyten. Inte minst i den kortfilm om jultomtens verkstad som gjordes av Walt Disney Studios och som vi känner från julaftonens Kalle Anka drar renarna iväg med släden över himlavalvet och bilden är en gång för alla etablerad.