Offentlig konst som minner om svensk folktro

 I dag är Lucia, en svensk högtidsdag som utger sig för att vara en hyllning till det katolska helgonet Sankta Lucia från Syrakusa men vars traditioner snarare går tillbaka till svensk folktro. I den gamla kalendern var nämligen den trettonde december årets längsta natt och då trodde man att djuren kunde tala och att magiska väsen frodades. Därför tänkte jag att det är en bra dag att lista lite platser som minner om svensk folktro. Det visade sig att dessa platser ofta är sådana där det finns offentliga konstverk som  minner om folktron.

Ett av de väsen i folktron som lockat flest konstnärer är förstås Näcken - den manlige sirenen som spelar i forsen. Den mest kända avbildningen av näcken är väl Ernst Josephsons målning Strömkarlen som hänger på Prins Eugens Waldemarsudde. En mindre känd version är tavlan En Jämtlandssägen av Johan Tirén som hänger på Jamtli där samisk tradition får spela in i motivet. Utanför Uppsala Centralstation har även Bror Hjorth smyckat en fontän med Näckens polska.

En levande tradition i alla kulturer är ju att man använder berättelser för att förklara uppkomsten av naturliga fenomen. En sådan historia har också blivit ett konstverk i form av avbildningen av Jätten Vist utanför Jönköping. En annan jätte, Finn, finns i källaren i Lunds domkyrka

En betydligt mörkare del av vår historia kring folklig tro och vidskepelse är förstås de rättsprocesser mot misstänkta häxor som skedde på 1600-talet. Minnet av dessa rättsliga övergrepp finns bevarade i stadsparken i Härnösand genom Monica Goras konstverk Sten för tårar.

Slutligen får väl sägas att jag såg alla typer av väsen representerade i en lustig tillfällig utställning på Bohusläns museum i Uddevalla 2023. Utgångspunkten var att dessa var verkliga men utrotningshotade med berättelser om när man senast siktat ett troll, skogsrå eller sjöjungfru. Tyvärr är väl denna numera avslutad.