Sankta Eulalias sarkofag

 Den kyrka vi till vardags kallar Barcelona katedral är egentligen tillägnad det heliga korset och Barcelonas eget skyddshelgon - Sankta Eulalia. Jag har redan tidigare berättat huvuddragen i henne historia, hur hon som ung herdinna gick till de romerska myndigheterna på 300-talet för att få dem att upphöra med kristendomsförföljelser men att det istället leddes till hennes egen avrättning genom tretton straff som avslutades med en korsfästning på ett Andreaskors, som en förklaring till förekomsten av tretton gäss på klostergården.


Hennes kvarlevor fanns ursprungligen bevarade i en helt annan kyrka som i dag kallas Santa Maria del Mar i Barcelona, Vid den moriska invasionen på 700-talet gömdes de och återfanns först 878. År 1330 flyttades de så till den här vackra sarkofagen av alabaster och placerades i en krypta i den katedral som ju faktiskt bär hennes namn. Där kan man fortfarande se den. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tvåårsdagen av vår kwanjula - åter till Entebbe

Bild
 I dag är det två år sedan jag introducerades i min afrikanska familj genom den ceremoni som kallas  kwanjula  och precis som  för ett år sedan  så vill jag ju uppmärksamma det här på bloggen. Det finns inte särskilt mycket jag har att tillföra rörande själva introduktionsceremonin utöver det som redan sagts i de två tidigare inläggen på ämnet men jag tar fasta på att ceremonin hölls i  Entebbe  och ger lite tips om den staden. Bild: Vår bröllopsfotograf Entebbe är givetvis mest känt för det gisslandrama som utspelade sig här när palestinska terrorister i juni 1976 kapade ett israeliskt flygplan och körde det till Uganda varpå israelerna ingrep militärt och fritog gisslan. Det är nämligen här Ugandas internationella flygplats ligger (även om den som dramat utspelade sig på i dag är militärt skyddsområde). Därför är det ju en stad som nästan alla internationella besökare till Uganda besökt men de flesta har nog inte sett mer än flygplatsen och  Kam...
Läs mer

Bron i Avignon

Bild
  "Sur le pont d'Avignon/l'on y danse, l'on y danse/sur le pont d'Avignon/l'on y danse, tous en round".  Alla har ju hört den berömda sången om hur man dansar på bron i Avignon, men åtminstone jag hade inte tänkt på att textramsan syftade på en specifik verklig bro. Det gör den dock och bron som pekas ut är  Saint Benezets bro  över floden Rhône i Avignon. Den av Unesco världsarvsklassade en gång 920 meter långa bron, som i dag slutar tvärt mitt i floden, började byggas 1177. Enligt legenden var det den senare helgonförklarade S:t Benezet som en dag framträdde i staden med idén om att bygga bron som bär hans namn . Då den stod färdig efter bara åtta år 1185 hade den tjugotvå valvbågar. I dag finns fyra av dessa kvar. Under medeltiden låg Avignon i gränslandet mellan det tysk-romerska riket och Frankrike med själva staden på den kejserliga sidan. Rhône utgjorde alltså en viktig gräns och bron var en viktig gränsövergång, som givetvis blev ännu mer betydelse...
Läs mer

Fem år med resebloggen - fem ratade inlägg

 I dag är det fem år sedan jag satte mig ned för att skriva det första inlägget på denna blogg. Det var en sorts tidsfördriv som jag tyckte var roligt under pandemin. Sedan dess har det blivit mer än 1800 inlägg, ett om dagen i fem år (förutom en dag när jag absolut inte lyckades hitta wi-fi under en resa i Uganda). På de här årsdagarna brukar jag ju lista de populäraste inläggen som har väckt störst intresse. I dag tänkte jag göra tvärtom, jag vill lyfta fram fem av de inlägg som mina läsare inte ens finner intressanta nog att ens öppna. Jag vet inte varför dessa inlägg ratas - men här kommer i alla fall några av de inlägg som har absolut minst antal visningar i bloggens femåriga historia: 1. Det allra minst lästa inlägget med endast tre visningar (fyra med den här länkningen) där jag själv är en av läsarna (då jag länkar på Facebook så öppnar jag förstås mitt eget inlägg  först) är detta inlägg om  Herkulespaviljongen  i Kongens Have i Köpenhamn, ett gammalt lusth...
Läs mer