Platsen där Olof Palme mördades

 I dag är det 40 år sedan Sveriges statsminister Olof Palme mördades på väg hem från en bioföreställning. Mordet är fortfarande olöst. Det är en dag alla svenskar över 50 minns. Många beskriver det som ett nationellt trauma. Med tiden har mordet, utredningen och allt runt den, nästan kommit att skymma politikern Olof Palme.

Jag har medvetet försökt undvika sensationalism och mordturism på den här bloggen. Jag brukar visserligen tipsa om folkmordsminnen men det är en del av vår historia och viktiga händelser att minnas för att förstå och inte upprepa. Väldigt gamla historiska mord som mordet på Julius Caesar eller Abraham Lincoln har jag också nämnt platserna för. Men generellt vill jag inte uppmuntra människor till att resa till platser där familjetragedier lett till mord eller gängkriminaliteten skördat offer. En sådan morbid nyfikenhet känns ganska mycket som att göra turism av tragedier.

Med Palme förhåller det sig delvis annorlunda. Mordet har blivit en del av vårt kollektiva minne och är en pusselbit i att förstå det samtida Sverige. På platsen, i korningen Sveavägen-Tunnelgatan, finns en minnesplakett som pekar ut att här begicks mordet. Ibland kan man fortfarande se att någon har lämnat en ros på platsen. På andra sidan Sveavägen kallas den tidigare Tunnelgatan idag Olof Palmes gata, Är man i Stockholm är det här en plats man bör försöka gå förbi. Statsministern är också begravd precis i närheten på Adolf Fredriks kyrkogård.

Olof Palme föddes 1927 (och skulle alltså i år vara 99 år gammal). Han var född i en överklassfamilj på Östermalm med rötter i en baltisk adel, Under studietiden kom han att engagera sig politiskt, dels inom studentkåren men senare också i arbetarrörelsen. Han valde att solidarisera sig med arbetarnas kamp och så småningom även med internationella motståndsrörelser. Han sade ifrån mot fascismen i Francos Spanien ("Satans mördare"), Sovjetunionen och kommunismen ("diktaturens kreatur") och mot USA:s krig i Vietnam. Han var också en pragmatisk statsman och politiker som brann för folkrörelsen. Ibland begick han misstag och ofta var han provokativ, en del skulle säga splittrande. Men i och med mordet kom han att bli en enande symbol för Folkhemssverige. Därför är mordplatsen värd ett besök.