Muséet över kampanjen för att stoppa folkmordet i Rwanda

 I dag den 4 juli är det ju som alla vet USA:s självständighetsdag (i år är det 250 år sedan konstitutionen togs fram). Mindre känt är att dagens datum också räknas som befrielsedagen i Rwanda. Det var den dag då Paul Kagame och RPF (Rwandan Patriotic Front) tog makten i landet och folkmordet på tustier kunde stoppas.

I direkt anslutning till den rwandiska parlamentsbyggnaden har man inrättat ett museum över kampanjen för att stoppa folkmordet. Det är ett väldigt vinklat museum som ger den styrandes historieskrivning över vad som hände under det krig som följde men ger ändå ganska intressanta inblickar i historien.

För att rekapitulera historien så följdes den rwandiska självständigheten från Belgien av en period när folkmajoriteten hutu tog över styret och många tutsier flydde till angränsande länder. Det är viktigt att minnas att hutu och tutsi egentligen mest är att likna vid sociala skiktningar, det är ett och samma folk som talar samma språk men det finns en del utseendemässiga skillnader. Tutsi var traditionellt boskapsskötare och överklass medan hutu var bönder. Bland de tutsier som bosatte sig i Uganda var det många som deltog på Musevenis sida i det krig som avsatte Milton Obote. En del av dessa bildade sedan Rwandan Patriotic Front och gjorde angrepp mot hemlandet. Det ledde till fredsförhandlingar i Arusha i Tanzania och till undertecknandet av ett avtal om förhandlingar. Historien i muséet berättar om hur delegater för RPF bjöds in till det rwandiska parlamentet och hystes i lokalerna där för de fortsatta samtalen. Dessa kom dock inte igång och delegaterna (som ju var militärer) kände sig närmast tillfångatagna. När Rwandas president Habyarimana sköts ned med sitt flygplan 6 april 1994 utbröt de attacker på civilbefolkningen, som med tiden blev ett folkmord, redan dagen därpå. De pågick under hundra dagar och under den tiden gick RPF in i landet och kämpade sig fram mot huvudstaden. De soldater som redan var i parlamentsbyggnaden barrikaderade sig där och tog strid från taket. I dag finns modeller uppställda där av hur dessa var placerade. Skotthålen i fasaden är dock riktiga, de har bevarats för att minna om de heroiska striderna. I början av juli kunde RPF:s trupper ta huvudstaden och Paul Kagame tog över styret av landet (han är fortfarande president).

Muséet är som sagt en något vinklad beskrivning men väldigt intressant ändå. Det är ett bra komplement till folkmordsminnet som berättar historien om själva folkmordet medan det här är inriktat på kriget för att avsluta detta.