Giuliettas grav

 När turismen till Verona med anledning av Shakespeares pjäs Romeo and Juliet tog fart på 1800-talet så var det inte bara huset med balkongen som blev föremål för mytbildning och identifikation med pjäsens familjedrama. Även hjältinnans grav blev utpekad.

I Shakespeares pjäs fördrivs den unge Romeo från staden efter att ha slagit ihjäl en släkting till sin älskade. Hon dricker då ett gift som lägger henne i en dödsliknande dvala och förs till en grav. Tanken var att Romeo skulle återförenas med sin älskade som då skulle väckas. På grund av att han inte får meddelandet tror han dock att Julia är död och tar sitt liv. Hon vaknar och finner honom död varvid även hon tar sitt liv. Att planen överhuvud kan formuleras beror på att gravkryptan i pjäsen ligger utanför stadsmuren. Utanför den gamla medeltida stadsmuren ligger  franciskanerklostret San Francesco al Corso och detta identifierades som den plats där Capulets familjegrav måste ha legat. På gården fanns en tom marmorsarkofag som munkarna använde som vattenho. Denna kom nu att identifieras som Giuliettas grav. Många belästa européer, som Lord Byron och Charles Dickens besökte graven i trädgården.

På 1930-talet lät Veronas museichef Antonio Avena flytta sarkofagen ned i en krypta för att ge den rätta stämningen som pjäsens åskådare hade i åtanke. Där kan den idag besökas. Det kan mycket väl vara en sarkofag som faktiskt användes av en av de italienska adelsfamiljer som identifierats som förebilden för Capulet men det är naturligtvis långt ifrån säkert. Ett spännande besöksmål är det i alla fall och det finns också andra sevärdheter i klostret som det finns anledning att återkomma till.