Varma ungerska bad

 Jag har tidigare skrivit om hur man genom historien använt offentliga badhus för att sköta sin hygien. I Västerlandet började den traditionen i de romerska baden, termerna. Några finns bevarade i den engelska staden Bath som bär namn efter dem. Traditionen övertogs av araber och turkar och det turkiska badet var fött. Varma källor blev en viktig del av upplevelsen och platser som är rika på naturliga sådana, som Georgiens huvudstad Tbilisi (ett namn som till och med betyder "varm plats"), blev ofta viktiga centrum.

I Kontinentaleuropa är det väl främst Ungern, och särskilt huvudstaden Budapest, som är känd för sina varma källor. Åker man till Budapest är ett besök på ett varmt ungerskt bad ett måste. Det finns flera ställen som erbjuder bad i staden. (Jag har dock inga bilder på dessa så illustrationen är en vy över staden och Donau). 

Jag valde ett stort och pampigt badhus nära Hjältarnas torg. Till skillnad från de turkiska baden, hamam, så är det här en upplevelse som mer liknar de badhus vi är vana vid. Här finns ingen som tvättar dig och man erbjuds inte en kopp te efteråt. Man går helt enkelt in i ett omklädningsrum, byter om till badbyxor och går sedan ut i bassängen. Skillnaden mot ett vanligt svenskt badhus är att bassängen är belägen utomhus (jag var där i november så kontrasten mellan den småkyliga kvällsluften och den varma poolen var uppenbar) och att badet inte är tempererat i efterhand utan naturligt källvatten. Det är heller inte någon bassäng man motionssimmar i, det är vattnet för varmt för. Snarare sitter man ned i vattnet och känner värmen.

Att bada i ett ungerskt bad är en upplevelse man bör unna sig någon gång i livet. En ytterligare skillnad mot en turkiska motsvarigheten är att det är förhållandevis billigt så man blir inte heller ruinerad på kuppen.