Överfarten mellan Saranda och Korfu

 Jag har nämnt det flera gånger tidigare på denna blogg men det tål att upprepas att när jag var barn så var Albanien ett av världens mest slutna länder, ett sorts europeiskt Nordkorea. Under ledaren Enver Hoxha isolerades landet inte bara från Västeuropa utan också från de allierade östeuropeiska länderna i Warszawapakten. När jag första gången var på Korfu 1992 så var det därför oerhört fascinerande för mig att man faktiskt klara dagar kunde se över till det slutna landet (som då redan hade börjat öppna sig för omvärlden). Det var som att se över en gräns i en mytomspunnen värld.

När jag och en kompis 2015 reste längs med den kroatiska kusten ner till Montenegro och Albanien var det därför (trots att det var mitt tredje besök på ön) lite kul att planet hem gick från just Korfu. För att ta oss till ön så reste vi nämligen med färja från Saranda i Albanien - en resa som 30 år tidigare hade varit helt otänkbar.

Jag har tidigare beskrivit Saranda som en av de tristaste städer jag besökt, med dålig turistinformation, märkliga försäljare och tråkiga restauranger. Det finns bara två skäl att stanna här. Det ena är den fantastiska arkeologiska parken Butrint i närheten. Det andra är just möjligheten att göra färjeturen till Korfu och symboliskt passera gränsen mellan östra och västra Europa.

I dag är Albanien naturligtvis ingenting liknande det slutna samhälle som fanns under kalla krigets dagar men eftersom landet fortfarande med europeiska mått mätt är fattigt och står utanför EU och Nato så ger överfarten ändå en tillräcklig känsla av att man rör sig mellan olikheter. Grekland är också ett äldre turistland och även om det på Korfu finns ställen som kan ge ett nog så "tacky" intryck så finns här ändå en annan infrastruktur för turism. Vill man uppleva den kontrasten är en resa med färjan från Saranda till Korfu att rekommendera.