Stockholms stadshus

 Vid ett besök i Stockholms stadshus i förra veckan fick jag höra att detta monumentala stadshus faktiskt besöks av fler utländska turistgrupper än stockholmare. Det i sig själv kvalificerar denna imponerande byggnad som en plats stockholmare inte visste att de ville besöka.

På platsen där stadshuset ligger i dag låg en gång Eldkvarn, stadens första ångdrivna kvarn som dock brann ned (passande nog med tanke på namnet). I slutet av 1800-talet beslutade stadsfullmäktige att bygga ett rådhus med såväl rätt som stadsförvaltning på Eldkvarnstomten. Uppdraget gick till arkitekten Ragnar Ösberg som ska ha varit inspirerad av dogepalatset och kampanilen på Markusplatsen i Venedig när han gjorde ritningarna. Det tog 15 år att bygga och invigningen skedde 1923 i juni. Då hade dock stadsfullmäktige ändrat sig (mycket till följd av Knut Wallenbergs starka motstånd) och huset blev ett renodlat stadshus. Det hade då hundra ledamöter (i dag har man lagt till en för att bli udda antal) och de hade en särskild entré som fortfarande används. Fullmäktigesalen är sannolikt landets pampigaste med de politiska blocken sittande till vänster och höger om ordföranden.

Mest kända av de andra salarna är förstås Blå hallen och Gyllene salen.(som jag skrivit om i Nobelsammanhang). Här finns också Prinsens galleri, en sal inredd med målningar av Prins Eugen. Prinsen lär ha fört noggrann räkning som han lämnade in och sedan rev, salen var hans gåva till staden.