Minnen av Ivan Aguéli del 3: Graven

I dag fortsätter bloggen sin serie inlägg om den svenske konstnären, religionsfilosofen och mystikern Ivan Aguéli - en av den svenska konsthistoriens mest fascinerande gestalter. Han skapade inte bara konst och skrev texter, han var också anhängare av Emanuel Swedenborgs filosofi, anarkist, djurrättsaktivist, muslim och sufist. Under några veckor gör jag i fyra inlägg några nedslag i hans händelserika liv, utifrån minnen man kan se i den västmanländska bruksorten Sala. Förra gången handlade det om hans liv och konst utifrån den samling som finns på Aguélimuséet.

Ivan Aguéli var nog ingen okomplicerad man att ha att göra med. Han var som sagt tidigt fascinerad av mysticism och konverterade till islam (vilket på hans tid måste ha varit ett oerhört ställningstagande). Han var anarkist och radikal djurvän och sköt faktiskt mot en matador i vad som får beskrivas som ett mordförsök. Efter konverteringen gick han ofta omkring i orientaliska kläder som fick honom att framstå som en kuf även i Egypten där han mot slutet av sitt liv bodde. Oroligheterna kring honom ledde till att han utvisades från Egypten 1916. Han förberedde sig för att resa hem. Han gjorde dock ett längre stopp i Barcelona, en annan stad som fascinerade honom. Det var där han i en förort till staden den första oktober 1917, för i dag exakt 107 år sedan, blev påkörd av ett tåg och avled av sina skador. Han var då endast 48 år gammal. Olyckan verkar verkligen ha varit en olycka och inget självmord. Möjligen spelade en viss lomhördhet, enligt vad som sägs en effekt av örfilar fadern utdelade i barndomen, roll för att han inte hörde tåget. Han begravdes  ursprungligen i Barcelona men hans kvarlevor kom långt senare att flyttas till Sverige och gravläggas vid Kristina kyrka i Sala, bara ett stenkast från platsen där han föddes. Namnet på graven är en kombination av födelsenamnet John Gustaf Agelii och den stavning av sitt efternamn han oftare använde, nämligen Aguéli. Däremot finns ingen referens till Abd al-Hadi som var det namn han använde efter sin konvertering. Han är som sagt begravd på en kristen kyrkogård med ett kristet kors på graven så mycket talar för att graven mer var till för hans efterkommande en för att hedra den person han faktiskt var.