Femtio år med sommarstuga i Hälleviksstrand

 År 1972 köpte mina (blivande) föräldrar en liten tomt i ett sommarstugeområde på mark tidigare tillhörande Stensbo gård utanför Hälleviksstrand på Orust. Jag föddes i juni året därpå och den första oktober, för i dag femtio år sedan, så restes huset på tomten. Som barn spenderade jag åtta veckor varje sommar i det huset och även påsk och Kristi Himmelsfärd kom vi att fira där I dag är jag där betydligt mer sporadiskt men det är ändå en plats som varit väldigt betydelsefull under min uppväxt.

Här står min vackra hustru på berget bredvid vår tv-antenn med huset synligt nedanför. I husen intill bodde andra barn som vi lekte med och cyklade runt i närområdet. Vi kunde när vi blev lite äldre cykla bort till det för oss då mycket spännande kalkbrottet, eller "gruvan" som vi kallade den. Däremot har jag inga minnen av att jag som barn någonsin cyklade till de närliggande skvaltkvarnarna i Bro (men de är värda ett besök). När vi kom upp i tonåren kunde vi göra längre cykelturer, ibland hela vägen till Mollösund. När det var dags för konfirmation så genomfördes den förstås i Hälleviksstrands kapell, även om jag egentligen hellre hade velat vara i församlingens huvudkyrka i Morlanda (värd ett eget inlägg någon gång).

När vi blev ännu lite äldre tog vi ofta båten eller färjan över till Käringön, ofta för att besöka Petersons krog. I dag har färjan till Käringön dessvärre letts om och ångbåtsbryggan i Hälleviksstrand står utan färjetrafik. Det har nog utarmat den lilla orten (numera inte ens en tätort enligt SCB:s definition) ännu mer.

Några andra kända företeelser i närheten är Boxvikstunneln på vägen mot Nösund, faktiskt Sveriges äldsta landsvägstunnel, och handelsman Flinks handelsbod på Flatön som Evert Taube skrev om i visan Maj på Malö.

Här står Doreen igen, denna gång med byn Hälleviksstrand i bakgrunden. Det kanske inte är en plats man vet att man vill besöka men det är i alla fall en bra plats att växa upp på somrarna.