Världens första oljefält?

Det här är det avslutande inlägget i den här bloggens Azerbajdzjantema. Jag hade ursprungligen tänkt att skriva fem inlägg om detta fascinerande land som så få svenska turister har upptäckt. Jag var nämligen själv där väldigt kort i samband med en resa jag gjorde i Kaukasus där merparten av tiden spenderades i grannlandet Georgien. I Azerbajdzjan var jag egentligen bara i Baku (https://annorlundaplatser.blogspot.com/2020/07/baku-azerbajdzjans-huvudstad.html?fbclid=IwAR0NXEDqwzt4fMOdS_uEYHUqrLK6c54TX41zSbP_NDMDi3BsFs7dNLyGmVg) och så gjorde jag en dagsutflykt till fyra fascinerande sevärdheter i stadens absoluta närhet, hällristningarna i Gobustan (https://annorlundaplatser.blogspot.com/2020/07/hallristningarna-i-gobustan.html), lervukanerna (https://annorlundaplatser.blogspot.com/2020/07/lervulkaner-geysrar-av-lera.html), eldtemplet (https://annorlundaplatser.blogspot.com/2020/07/eldtemplet-atashgah-i-baku.html) och det brinnande berget Yanan Dag (https://annorlundaplatser.blogspot.com/2020/07/det-brinnande-berget.html). Det var tänkt att vara hela Azerbajdzjantemat - tills jag plötsligt insåg att jag under sagda rundtur faktiskt såg något som kan vara värt ett helt eget inlägg.

Bild: Daniel Holmberg

Bussen jag reste med passerade flera oljefält där oljepumpning fortfarande pågår. Enligt guiden var ett av dessa världens äldsta oljefält (åtminstone i kontinuerlig drift). Huruvida detta är sant eller inte, liksom om det verkligen är just detta fält min reskamrat Daniel lyckats fånga på bild, är väl osäkert, men det spelar mindre roll för historien. Sant är i alla fall att oljeindustrin i Azerbajdzjan hör till världens äldsta, att den transformerat landet på många sätt - och att den har svenska rötter!

Människan har haft kännedom om existensen av olja under jordens yta i århundraden och även använt denna i viss teknik (ofta i vapensammanhang) men det var först mot slutet av 1800-talet som oljeutvinning i stor skala började ta fart. Först användes oljan för eldningsändamål men med förbränningsmotorn växte efterfrågan enormt. Det dåvarande Tsarryssland var tidigt ute med produktion av olja. Oljeborrning började nära Baku år 1846, den första borrningen med verktyg som gått mer än 21 meter ned i maken,  och två oljeledningar byggdes under andra halvan av 1800-talet. Vid sekelskiftet kom så gott som all rysk olja från Absheronhalvön utanför Baku och 200 raffinaderier fanns i utkanterna av staden. Ryssland var det ledande oljelandet och områdena runt den nuvarande azeriska huvudstaden var centrum för världens oljeindustri.

 Oljeindustrin har ju definitivt förändrat världen på gott och ont med stora rikedomar samlade på vissa håll i världen och ekonomisk utveckling å ena sidan och omfattande miljöförstöring och påverkan på natur och klimat å den andra. Ingenstans är detta mer märkbart än runt Baku. Jag berättade i gårdagens inlägg om hur forntida resenärer som Marco Polo fascinerades av Azerbajdzjan, landet som ständigt stod i brand på grund av läckande kolvätegaser som oxideras när de läcker ut i atmosfären. I dag finns bara ett fåtal sådana platser, som Yanan Dag, kvar. Oljeindustrin har minskat trycket från gasen genom att pumpa upp den och gjort slut på fenomenet. Oljeindustrin har efter självständigheten från Sovjetunionen också gjort ägarna runt Baku extremt rika. Att Bakus skyline i dag påminner om Dubais är ingen slump, det är två städer som kunnat utvecklas tack vare oljeinkomster.

På sätt och vis har oljeindustrin i Baku också svenska anor. Bröderna Robert och Ludvig Nobel tillhörde den svenska Nobelfamiljen och var födda i Stockholm år 1829 respektive 1831 . Ludvig blev vid 28 års ålder satt som förvaltare av familjens investeringar och grundade då bland annat Branobel (kortform för det ryska ordet för bröderna Nobel) i Baku, tillsammans med Peter van Bilderling. Bröderna hade redan år 1876 grundat ett destilleri som sedan utvecklades till oljebolaget som på många sätt var en föregångare för oljeindustrin i hela världen och definitivt i det som kom att bli Sovjetunionen. Även den yngre, men i dag betydligt mer kände, brodern Alfred ägde tre procent av bolaget. Ludvig Nobel var när han dog en av världens rikaste män. Bolaget konfiskerades av bolsjevikerna efter ryska revolutionen och oljetillgångarna nationaliserades. Arvet efter Nobel lever dock fortfarande kvar i dagens Azerbajdzjan.